Intryck från aprilbesök: Visst gör SIRA skillnad!

Equmeniakyrkan och Erikshjälpen i Växjö har i många år varit engagerad i SIRA-skolorna, både ekonomiskt och genom personliga insatser. Det är sju år sedan någon från oss gjorde ett besök men nu fick jag den förmånen.

Jag hade bara information om SIRA:s verksamhet via hemsidan. Men de tre dagar som mitt besök varade var ändå tillräckliga för att överväldigas av det välorganiserade och hängivna arbete som görs. Inte minst mötet med barnen berörde mig, deras glädje och intensitet med vilket de gick in för skolarbetet. Det fanns en tacksamhet och motivation, som vi inte är vana vid i Sverige. Jag minns förberedelseklassen i Jeriko. Det räckte att titta på dem en och en så sken de upp med hela ansiktet med leenden som verkligen smittade. En annan klass visade stolt upp sin dans och bjöd med mig in i ringen.

Visst gör SIRA:s arbete skillnad för dessa barn med inlärningssvårigheter. I stället för att placeras i stora klasser på upp till 50 elever, får de nu en anpassad undervisning med individuellt stöd. Allt är välorganiserat och med ett omfattande pedagogiskt material.

En av dagarna följde jag med halva skolan i Betlehem på utflykt till Cremisan-klostrets skog. Där fick barnen närkontakt med naturen genom att använda alla sinnen. Nyfiket titta, lyssna, känna, lukta och plocka och sedan skapa. En närvarolektion i Guds natur.

Jo, vi investerar i de här barnens framtid – tillsammans.

Text och foto: Jon Hedberg

Motgångar för Norsin: ”Jag hoppas på mer stöd från familjen!”

Hej mina vänner!

Nu är det jag, Norseen Swayti, som skriver igen. Senast var jag väldigt glad över att det gick så bra för mig i skolan. Nyligen fick jag tyvärr lite sämre besked. När jag pratade med min lärare fick jag reda på att utvecklingen fortfarande går framåt när det gäller mitt skolarbete, men samtidigt sa hon att jag är mer disträ, har svårare att fokusera på skolarbetet och under den senaste tiden uppfört mig på ett sätt som lärarna varken känner igen eller accepterar.

Jag lovade min lärare att jag ska förbättra mitt uppförande och hoppas på mer stöd från min familj för att kunna uppfylla mitt löfte. Nästa gång jag skriver hoppas jag att jag kan berätta mer goda nyheter.

Vi hörs snart igen. Hejdå!

Text: Hiba Qabani
Foto: Salwa Shareef
Översättning: Ingegerd Frick

Trogen månadsgivare

Vissa tider på året dimper det ned fler fönsterkuvert i brevlådan än annars. Om du skänkt pengar till en organisation gör de sig nu påminda. Vill du kanske öka på summan lite? Mycket av det jag skänker går genom autogiro och jag har kanske inte ens exakt koll på det månatliga givandet.

Jag gick visserligen i söndagsskolan som liten, men inser att jag inte har samma kunskap om eller känsla för de klassiska mottagarländerna som flera av mina grannar i kyrkbänken, men barn behöver ju mat, kläder, en varm säng, sjukvård och en lugn omvärld. Och länder i krig behöver nödhjälp.

När jag första gången hörde talas eller läste om SIRA-skolan minns jag inte riktigt, men det måste varit efter 2005 då jag kom till Bromma och Abrahamsbergskyrkan. Här gick pengarna direkt till ett namngivet mål. En skola. Jag har arbetat som lärare i svenska och främmande språk från högstadiet till Komvux. Vad som nu slog mig med kraft när jag läste om SIRA var att det även i Betlehem fanns barn med läs-och skrivsvårigheter! Det hade liksom aldrig föresvävat mig förut. Ganska konstigt egentligen, men så var det.

När jag nu ger pengar till SIRA gör jag det manuellt så att säga. Det känns som om de där barnen är lite närmre då. Och det är roligt att läsa om dem i nyhetsbladet.

Katrina Rosvall