VILKEN MÅNAD! När de sista dadlarna är plockade säger man att sommaren är slut i Jeriko. Dadlar är snarare ett jultecken för oss i Sverige. Tänk om det är en dadel just från Jeriko som du kommer att ha på ditt julbord!
Att vara representant för SIRA och besöka skolorna i Jeriko och Betlehem är en förmån och en stor upplevelse. Allt ifrån att ha stått ut i Jerikos drygt 40-gradiga värme, när strömmen gick och därmed AC slutade fungera, till att klia myggbett på kvällarna i Betlehems trädgård.
Vi kan vara stolta i Sverige som är med och bidrar till två fantastiska skolor med glada barn och engagerad personal.
Barnen är som alla andra barn, fulla av spring och lek men också med lust att lära trots att de har vissa svårigheter med detta. Klasserna har blivit större. Som mest kan det vara elva eller tolv elever. Det är ändå små klasser jämfört med statliga skolorna som ofta har runt 35 elever i varje klass.
Att vara lärare på SIRA-skolan innebär mer än lektioner. Det är mycket individuell planering och många föräldrakontakter. SIRA-skolan i Betlehem erbjuder dessutom föräldrautbildning av olika slag. Två nya grupper har precis startat. En grupp med femton mammor träffas en gång i veckan för att samtala om psykisk hälsa i familjen. Den andra gruppen består av fyra par. Att papporna är med är en nyhet. Gruppen samtalar om samarbete och ledarskap inom familjen.
Amal är socialarbetare på SIRA-skolan i Betlehem men hon är en minst lika bra rallyförare. Efter en förmiddag med en berg-och-dalbaneliknande biltur hade vi besökt fem skolor och tio före detta SIRA-elever.
Hon besöker alla elever som lämnat skolan föregående läsår eller ytterligare ett år tillbaka. Dessa elever har gått på SIRA skolan ett eller ett par år men har återvänt till vanliga statliga skolor. Hon besöker skolorna och träffar eleven, rektorn, lärare och om det finns, skolans socialarbetare. En representant för Undervisningsministeriet brukar vara med vid dessa träffar för att se till att eleven får nödvändigt stöd.
Det är viktigt att försäkra sig om att eleven har det bra och att personalen på skolan förstår vikten av att bemöta eleven med extra omsorg och uppmuntran. Flera av SIRA-skolans elever har haft svårigheter med att läsa och skriva och behöver en långsammare takt. En del har varit hyperaktiva och då behöver man öka förståelsen för att dessa elever inte alltid kan sitta så stilla.
Dessa besök görs i början, mitten och slutet av varje termin. Alla elever vi mötte visade stor glädje inför att se Amal. De kände sig sedda, stolta och uppmuntrade när de fick träffa henne.
En elev, Siham, var ledsen för att tempot i religionsundervisningen var så högt. Men efter att Amal pratat med hennes lärare och förklarat hur Siham kände sig och tröstat, uppmuntrat och förklarat för henne kände hon sig glad.
Ingegerd Frick
