Idris Shawamreh i Jeriko hälsar välkommen till ett nytt läsår. Dag för dag har SIRA-skolan blivit en plats både för att lära sig och för att utvecklas personligt. (Foto: Salwa Shareef)
En ny termin och ett nytt läsår har precis börjat på SIRA-skolorna i Betlehem och Jeriko. Bland det sista personalen gjorde i våras var att testa de elever som var tänkbara för att få en plats vid höstterminens början.
I Betlehem hade man den gångna terminen 71 elever och i Jeriko 66 elever i åldrarna 6–10 år fördelade på sju respektive sex klasser. En tredjedel av eleverna kommer från flyktingläger, dvs från enklare boende och socioekonomiskt svagare områden.
Rektorernas utvärderingsrapporter visar att det precis som tidigare varit ungefär dubbelt så många pojkar som flickor på skolorna. Salwa Shareef, rektor i Jeriko, och Nadira Saed, rektor i Betlehem, förklarar att det kan bero på att pojkars inlärningssvårigheter upptäcks tidigare medan flickor anpassar sig lättare och döljer sina svårigheter. Dessutom spelar kulturella faktorer in; det kan kännas som en stämpel att ha ett barn som behöver specialundervisning.
Elevernas föräldrar har fått ta del av fortbildning inom olika områden. I Betlehem erbjöds föreläsningar i bland annat näringslära, hjärnans funktion och hur man stärker känslomässiga band till sina barn. I alla dessa föreläsningar var det en enda pappa som deltog. I Jeriko har man fokuserat på att följa upp svårigheter och utmaningar under tiden man behövt ha distansundervisning.
Vid utvärderingarna som gjorts av elever, personal och föräldrar är omdömena otroligt positiva. Faktorer som lyfts fram är SIRA-skolans starka sociala och omhändertagande attityd liksom undervisningsmetoderna. Föräldrasamverkan är en annan styrka. Intresset är stort i samhället kring skolornas verksamhet och många önskar samarbeta och få del av erfarenhet och kunskap.
Ingegerd Frick
Idris fortsätter sin resa
Idris Shawamreh som ler mot oss på skolstartsbilden här ovan började första klass på SIRA-skolan i Jeriko för ett läsår sedan. Då bar han med sig svårigheter gällande utveckling och inlärning. Idris kämpade med läsning, skrivning och hade talsvårigheter och minnesproblem.
Dag för dag blev SIRA-skolan inte bara en plats för att lära sig utan även kunna utvecklas personligt. Tack vare individuell planering för att möta hans speciella behov kunde Idris göra stora framsteg. Han kan nu uttrycka sina känslor, ta ögonkontakt och han pratar med en klarare röst fylld av självförtroende.
Även familjen noterar märkbara förändringar. Idris är mer självständig och deltar i kamrataktiviteter. Hans mamma bekräftar dessa förändringar vid de regelbundna träffarna med skolans personal. Numera är sonens skolgång en källa till glädje för hela familjen.
Kommande läsår förväntas Idris fortsätta på SIRA-skolan och därmed fortsätta sin resa mot ett bättre självförtroende och färre svårigheter.
Hiba Qabbani
Översättning: Ingegerd Frick
