Bäst i klassen – tack vare SIRA

DINA GÅR I ELFTE KLASS Hope school i Beit Jala. När hon gått färdigt tolfte klass tar hon studentexamen. Att hon är på god väg att lyckas med detta var det inte många som trodde när hon var liten.

När Dina började skolan grät hon varje dag och lärarna behandlade henne inte bra. Hon fick sitta längst bak i klassrummet och så småningom fick hon inte ens vara kvar i skolan. Hennes mamma tipsades att kontakta SIRA-skolan, vilket hon gjorde. Dina gick på SIRA-skolan i fem år och kände hur hon kunde koppla av och lära sig. Hon glömmer aldrig vilken förmån det var att få gå på SIRA-skolan.

Att sedan återgå till en vanlig skola med stora klasser blev en stor utmaning. Inte många i omgivningen, familj, släkt eller vänner trodde att Dina skulle klara det. Dina besökte Amal, socialarbetaren på SIRA, så ofta hon kunde och bestämde sig för att anta utmaningen om att klara skolan. Hon är nu nummer ett i klassen. Dina vann – trots alla utmaningar!

Hennes dröm är att bli advokat och kanske att studera utomlands.

Text: Ingegerd Frick

Foto: Anders Frick

Föräldrar på skolbänken i Jeriko

En lördag när regnet öste ner samlades 46 föräldrar på SIRA-skolan i Jeriko för att delta i en föräldrautbildning. Genom olika introduktionsfilmer, grupparbeten och lekar pratade vi om vikten av föräldrarnas engagemang i skolarbetet samt om att en god hälsa, både hos eleverna och i deras hemmiljö, är en förutsättning för att nå framgång i skolarbetet.

Föräldrarna var inte rädda för att berätta om sina utmaningar, svårigheter samt ekonomiska och sociala situationer. Samtidigt försökte vi den här dagen få dem att byta fokus och öka sin förmåga att se till sina barns behov i skolarbetet.

Många deltagare uttryckte att dagen gett dem tillfälle till självreflektion, lek och skratt samt en ökad förmåga att se till sina barns behov och vikten av deras stöd i elevernas utveckling.

Tiden gick alldeles för fort och dagen slutade med många positiva och motiverade föräldrar med stora leenden.

Text: Salwa Shareef

Översättning och bearbetning: Ingegerd Frick

Vi tror att Nisse ler i sin himmel

Vem är Nisse kanske du undrar!? Jo, en man som besökte SIRA-skolan i Betlehem för ett antal år sedan och blev, som så många andra, helt betagen av arbetet som bedrivs. Han såg behovet av renovering och bestämde sig för att en del av hans tillgångar skulle gå till SIRA. Med dessa pengar har betydande förbättringar gjorts och nu har vi också gjort i ordning ett antal rum i den gamla rektorsbostaden.

Tillsammans med de befintliga uthyrnings-rummen kan vi erbjuda 14 bäddar med själv-hushåll. Vi hoppas att mindre körgrupper, konfagrupper eller familjer skall tilltalas av detta erbjudande. Bromma folkhögskola har premiär-bott och ger sitt omdöme genom sin rektor.

Är ni intresserade av detta boende, ta då kontakt med Lena Norell – kontaktuppgifter finns på sidan för gästlägenheten.

Text: Kerstin Bjerhagen, som tillsammans med Ulla-Britt och Leif Larsson fick förtroendet att genomföra denna uppgradering.

Mer än 95% går till skolverksamheten

SIRA har två olika verksamheter, en skolverksamhet i Palestina och en insamlingsverksamhet i Sverige. Detta blir tydligt när man tittar på kostnadsstrukturen i respektive ekonomi. I Palestina går 80 procent av verksamhetskostnaderna till personalen som löner, pensioner och försäkringar m.m. Andra större utgiftsposter är skolmaterial och lokalomkostnader.

I Sverige lägger vi bland annat medel på tryck och distribution av SIRA-bladet liksom på resor till Palestina för styrelserepresentanter. Vi är glada att mer än 95 procent av SIRA:s insamlade medel går till skolverksamheten i Palestina. Det är tack vare ideella krafter och en kostnadseffektiv marknadsföring som vi lyckas hålla nere insamlingskostnaderna. Som givare kan du därmed vara säker på att nästan allt du bidrar med går till verksamheten i Palestina!             

Sofia Angel   

Hanadi och Abed längtar efter skolan

Socialarbetaren Amal gör hembesök hos tvillingarna Hanadi och Abed i Azzah Camp i Betlehem. Barnen är åtta år och de yngsta i den stora familjen. Mamma Jihad och pappa Nawaf är så glada över att få besök och det serveras lemonad, te och kaffe.

Barnen hade det svårt när de började i FN:s skola för flyktingar och fick därför plats på SIRA-skolan. Tidigare ville de inte gå till skolan men nu är det annorlunda. De vaknar varje morgon och längtar efter att få gå till skolan. De tycker om att göra sina läxor och går nu andra året på SIRA-skolan.

Föräldrarna tänkte först att SIRA-skolan är till för barn med intellektuella funktions-nedsättningar men har nu en helt annan syn och vill hjälpa till att sprida det goda som SIRA gör för deras barn.

Pappan är svårt sjuk och har därför svårt att ge barnen den uppmärksamhet de behöver men känner sig lugn nu när han vet att barnen har det bra och trivs.

Abed, som är pojken i tvillingparet, älskar sin fröken och tycker lektionerna i engelska är bäst. Han har svårt för att prata och uttrycka sig men har redan kommit en bra bit i utvecklingen av talet.

Hanadi, som är flickan i tvillingparet, tycker om alla som arbetar på skolan och drömmer om att bli lärare.

Ingegerd Frick

Att bli ordförande för SIRA

DET VAR NÅGRA ÅR sedan sist och nu det var med spänd förväntan och en viss oro som resan till Palestina äntrades.

Jag skulle åka till SIRA:s skolor i Betlehem och Jeriko. Intrycken blir nästan övermäktiga. Ben Gurion, flygplatsen i Tel Aviv, välordnat, rent och snyggt. Resan med tåget till Jerusalem och sedan buss till Betlehem. Bilden får snart fler bottnar. Det vackra landskapet fascinerar, men muren fyller ens sinne med sorg och bestörtning. Skillnaden mellan det ordnade och det oordnade framträder allt mer.

Anders Andersson, ordförande för SIRA

Så är jag framme vid detta mitt första besök på SIRA:s skola i Betlehem. Intensiva dagar följer med möten av olika slag, morgonmöte med personal, morgonsamling på skolgården med både elever och personal, samtal med skolans ledningsgrupp och representanter för den lokala rådgivande styrelsen för skolan, inspektion av lokaler och besök i de olika klasserna.

Sedan blir det dags att resa till Jeriko. Återigen detta hänförande, böljande landskap men där finns inslag som också väcker undran. Intrycken är många. Glädjen hos barn, föräldrar och personal värmde lika mycket som solens varma strålar mitt i november och på ”Independence day” (självständighetsdagen – ungefär palestinsk nationaldag) är aktiviteterna många och väl förberedda.

Tänk att vi får vara med och skapa förutsättningar till ett mer drägligt liv inte bara för barnen utan deras familjer och för hela samhället.

Nu, som nybliven pensionär efter ett yrkesverksamt liv som musiker och folkbildare, är jag ny ordförande i SIRA, ett synnerligen spännande, skrämmande, inspirerande och uppfordrande uppdrag. Det som hjälper till att mildra våndan är att det finns så många som är med och direkt arbetar med alla de uppgifter som måste göras. Det som inspirerar är att det är så många som är med och tar ett ekonomiskt ansvar för att verksamheten ska gå vidare. Kunskapen vi bär med oss om lärandets oerhörda betydelse för både personlig utveckling och för att samhället ska utvecklas gör att vi – med glädje – fortsätter vårt arbete.

Anders Andersson

Fler intäktskällor ger bredare bas

I slutet av januari träffas SIRA:s styrelse för årsmöte och då beslutas budgeten för 2020. Vi går även detta år in med en budget där intäkter vi känner till nu inte täcker förväntade kostnader. Vi hoppas förstås att den positiva trenden med flera generösa gåvor från både enskilda personer, organisationer och församlingar ska fortsätta även under 2020. De gåvor vi får från er SIRA-vänner är extra värdefulla just för att de är stabila intäkter som strömmar in varje månad.

Är du med i någon förening eller församling som har ett engagemang i barnfrågor, internationellt hjälparbete eller liknande? Kan du berätta om SIRA:s skolverksamhet för dem och se om de vill bidra till att ge barn en bra start i livet? För ju fler olika intäktskällor vi har, ju bredare bidragsbas, desto stabilare blir förutsättningarna för oss att bedriva verksamheten i Palestina.

Sofia Angel

En dag med multitaskande Mary

På SIRA-skolan i Betlehem finns sedan 18 år tillbaka sekreteraren Mary Hawash. Hon gör verkligen ”allt”. Samtidigt som hon pratar i telefon kan hon göra något annat. Dessutom kan hon hålla igång två samtal på både engelska och arabiska.

Vad skulle SIRA skolan vara utan dess personal!?

Mary håller reda på det mesta och älskar att vara sekreterare. Hon visste tidigt att hon tyckte om siffror och ekonomiska system. När hon vaknar på morgonen känner hon sig glad och förväntansfull inför sin nya arbetsdag och älskar atmosfären på SIRA-skolan.

Hennes dörr är alltid öppen och hon är alltid på plats. Det är hon som tar emot besökare men också sätter på plåster om någon elev har slagit sig samt kanske ringer något föräldrasamtal. När någon ny elev ansöker om plats är det till henne som de kommer och hon avtalar tid för tester.

Annars är hennes uppgifter att hålla reda på budgeten med löner, försäkringar, skolavgifter och bankkontakter. Hon är alltid uppdaterad, sköter statistik och håller kontakt med olika myndigheter.

Den största utmaningen för Mary är att få tid och plats för att kunna koncentrera sig när hon ska göra viktiga uppgifter. Alla är bortskämda med att kunna avbryta henne och man möts alltid av ett leende.

Ingegerd Frick

”Jag tackar Gud varje dag”

JAG TACKAR GUD varje dag, säger Doaá Sarabta och tänker på SIRA-skolan, där hon har eller har haft flera av sina barn. En lördag morgon träffade vi henne vid ett hembesök med rektor Salwa i det flyktingläger som de bor i. Det ligger i utkanten av Jeriko. Ett av hennes barn, Jasmine gick tidigare på SIRA-skolan. Nu är Jasmine tio år och går i en vanlig statlig skola. Tiden på SIRA-skolan har gjort att hennes skolframgång har utvecklats positivt och hon klarar sig nu bra i en stor klass.

Jasmine – elev på SIRA-skolan i Jeriko

Innan Jasmine kom till SIRA-skolan hade hon många problem. Hon var blyg och kunde inte uttrycka sig. Det kan man inte tro när man träffar henne nu. Hon är en mycket glad flicka. Hon tycker om att leka som alla andra tioåringar.

Hennes personlighet har utvecklats tack vare tiden på SIRA och hon älskar skolan. Hon har lärt sig att läsa o skriva och fått strategier för att utveckla sitt lärande. Förra gången vi sågs ville hon bli doktor. Nu sa hon att hon ville bli lärare. Det är en flicka som har alla möjligheter att gå vidare med sina studier. Det ska bli spännande att få höra vad hon så småningom bestämmer sig för.

Ingegerd Frick